alltså hatälskar drömmar
det är sanning utan logik
de är så...
underbara men sedan på en nanosekund kan allt vända och bli helt galna och värsta mardrömmen
minns fortfarande en dröm jag hade när jag var typ sex år;
jag lekte på min gård och den var full med höga, höga tallar och omringad av lika höga hus med höga porter.
helt plötsligt börjar marken skaka och så kommer ett par slags kanintroll (< så jäkla wierd ikr) och börjar jaga mig och helt plötsligt är alla mina vänner där och min släkt (typiskt drömmar) och alla sprang till portarna.
släkten kom in i portarna för de kunde koden men sedan när jag kom fram dit så släppte inte släkten in mig i porten och jag kunde inte koden.
jag grät och bankade på dörren och ser att min bästa vän (som jag hade då i sexårs alltså) blir jagad av en stor kanintroll och tillslut släpper de in oss i porten.
the end.
men det roliga är att jag drömde den här drömmen precis när jag skulle lära mig portkoder.
sen när jag var åtta år så flyttade jag till sundbyberg och började åka tåg själv och då drömde jag en dröm om och om igen och det var att;
jag väntade på tunnelbanan på t-centralen och är jättetrött sedan så råkar någon knuffa mig så jag faller ner på spåret.
jag ser att det bara är en minut kvar till tåget kommer och försöker komma upp därifrån men får bara tag i kanten med handen men kommer inte upp.
helt plötsligt är min mamma och pappa där och mina bästa vänner där på perrongen så skriker jag på de att hjälpa mig upp.
jag vet att de ser mig och mamma kollar på mig
men ingen hjälper mig upp
och sen blir jag påkörd av tåget
drömde den drömmen i flera år lawl ^
aja, nu ska jag gå och städa och packa och sen ska jag åka till min moder och tillbringa två veckor där
pussssssss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar